Mitt hemland

Idag träffade jag en vän som nyligen blev pappa. Han berättade glatt för mig att han ska besöka sitt hemland och stanna där länge. Jag frågade utan att tänka ‘varför?’

Han skrattade och sa “Det är mitt hemland”.

Jag suckade och sa ‘Ah sant’

Det var en naiv fråga av mig. Senare gjorde det mig lite ledsen, det förde sanningen att jag tekniskt sett inte har något hemland så att jag kunde gå till mina vänner och säga till dem: “Jag kommer besöka mitt hemland på sommaren”.

Jag föddes i en liten stad där det inte var tillåtet att lämna den eller ens resa inom landet själv.

Jag har bara vaga minnen från den staden som är full av konflikter och krig, och som fick mig att dra mig ur allt som skulle påminna mig om den lilla staden och därför skulle skrapa mina känslor.

Jag levde aldrig som fullvärdig medborgare där jag kunde resa in och ut utan militära kontrollpunkter.

I Sverige fick jag ett riktigt medborgarskap, ett riktigt pass och nu kan jag resa var som helst när jag vill.

Kan jag kalla Sverige ”mitt hemland”?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s