Jag blev en marionett

Det är andra advent
snön doftar pepparkakor
och det finns en knapriga saga;
jag blev en marionett
du styr mig från din dimension
du rör mina ben
jag är i köket
mina händer öppnar kylskåpet
de söker efter något
jag vet inte vad som har missats
du fortsätter att röra mina händer
kanske du letar efter julskinkan?
du rör mina trådar
jag går mot bordet
min hand tar upp mobilen
mina fingrar skriver på matlistan ‘julskinka’.
Jag sitter och suckar
du lyfter upp min hand
du slår försiktigt mig
jag borde inte sjunka ner
du blev bara osynlig
och du kontrollerar mig
genom dina själstrådar,
mitt huvud nickar
jaha, du är glad!
dina trådar drar ett leende på min mun
Jag är i livets teater
du styr mig från din underbara dimension.

Ett brev från Peter till Bullen



Det började med en libanesisk poet och slutade med Bullen

Jag jobbar med översättning, men oftast med facklitteratur. Alltifrån stålplåt via turbiner, elektroniska kretskort och hjärt-lung-maskiner till insulinsprutor. Typ.
Mest av ekonomiska skäl. Jag gillar att översätta skönlitteratur och lyrik också fast det är tyvärr undermåligt betalt.

Sen kan det hända saker. Jag råkade läsa en libanesisk författare/poet, Joumana Haddad, och gillade henne. Jag fick kontakt och sen bad hon om hjälp när hon blev inbjuden till Stockholms Poesifestival. Hon hamnade i tidsnöd med sitt bidrag och jag översatte det – en uppläsning hon gjorde med Marika Lagercrantz.

I och med den här vänskapen och genom Facebook dök det upp en ung poetissa från Gaza, Kawther, som ville i) lära sig bättre engelska, och ii) få en möjlighet att lämna detta jättefängelse som Gaza verkligen är.

Jag erbjöd henne denna möjlighet och vi kämpade för att uppnå det.

Efter att hon till slut varit på visabesök och vi bestämde oss för att fortsätta försöka få hit henne så blev det en lång resa, både administrativt och fysiskt där hon evakuerades från Gaza via brinnande krig och dök upp på Arlanda den 22 juli 2014.  Det är här historien om Bullen och min växande relation till katter börjar.

Bullen är hennes fel.

Uppväxt som hon var bland katter och i behov av mer sällskap att hon väl lyckats förankra idén.
Uppväxt som jag var med både katt och stor hund, kände jag mig mer som hundmänniska. Men kunde kanske acceptera katt. Jag tyckte dock att vi bodde för trångt för att ha djur i innerstan.

Så dök då min kompis Uffe upp med ett nödrop. Uffe bor på landet och hade ett katthona som vandrade fritt genom en kattlucka i ytterdörren. Hon åt preventivmedel. Detta till trots dök hon upp en regnig morgon genom kattluckan med tre små dyngsura kattungar. Den 25 oktober 2016. Möjligt att det hade fötts flera ute, men de var dem som dök upp. Uffe bad om hjälp och vi kunde inte säga nej. Vi åkte ut några dagar senare för att tinga någon. Då visste vi inte vare sig karaktär eller kön. Det valdes på instinkt och det blev Bullen. Denne Bullen, mitt hjärta, mitt allt.

Ibland kan livet förändras av en liten rackare. Och man kan ha tur i valet av en liten kattunge.

Oturligt nog var jag tvungen att amputera benet i mars 2018. Det blev början på en stillasittande period och ”confined to my flat”. Under den här inledande perioden växte ett behov av Bullens sällskap, och konstigt nog kändes det som han märkte det. Han blev om möjligt ännu mer social och sen har vi vuxit tillsammans. En underbar livskamrat som jag vill tacka Kawther för, att hon insisterade på att ha katt, att jag själv oväntat blev kattmänniska, och att Bullen är så fantastisk som han är.

Jag känner mig lycklig.

Skyldigheter

Jag är skyldig dig livet
du är skyldig mitt liv en smidig död.
Nu när du förvandlades till aska
är jag skyldig jorden ditt nya hem.
Även är jag skyldig dig sorg
du är skyldig min sorg en lycklig odödlighet.
vissa människor dör lite
när de förlorar hoppet
och bor ensamma
medan du dog mycket
när du hittade kärleken
och jag är skyldig dig kärlek.

En fet ängel

Saknar människor i himmelen
de andra som är på jorden?
Finns där skogar
och kantareller?

Jag är lite orolig för dig
har du smör och toast
gör du dina favoritmackor?
Kommer du ihåg hur man kan använda sina fötter
eller flyger du bara?

Varje gång passerar tåget förbi Skanstullsbron
ser jag dig flyga över sjön som en fet ängel
du tittar på mig och ler ..
skrattar människor i himmelen
eller ler de bara …

Du har nog glömt smärtan
glömt livet
glömt mig
men inte våra dagar i köket
när allt var stökigt och skönt.

Robotbenman

Du ger mig fortfarande liv
välsigna mitt öde,
kära himmel.
Mannen med robotbenet
ger mig fortfarande liv
välsigna mig
för jag kommer kanske att leva
mer än hans smärta.

Jag hör hans metalliska ben
kliver i mitt huvud
han går med kryckor
närmar sig mig medan jag sitter i köket
han verkar vara arg på mig
åh ja, jag tömde hans kylskåp
Ledsen robotbenman
jag packade till och med dina orienteringskläder
jag packade ditt gamla liv
för jag tror att du nu har ett bättre liv.

Jag överlevde en lång film
där allt var mörkt
så jag kunde bara höra ljud
och allt jag hörde var dina vingar.