Jag gav min styrka till livet
det gav mig drömmar.
Jag gav min tillit till ödet
det gav mig illusioner.
Jag gav mitt hjärta till kärleken
den gav mig dig.
Jag gav mina dagar till dig
du gav mig din lycka
Jag gav dig mig själv
du gav mig mer än dig själv.
Author: Kawther Abu Hani
Jag blev en marionett
Det är andra advent
snön doftar pepparkakor
och det finns en knapriga saga;
jag blev en marionett
du styr mig från din dimension
du rör mina ben
jag är i köket
mina händer öppnar kylskåpet
de söker efter något
jag vet inte vad som har missats
du fortsätter att röra mina händer
kanske du letar efter julskinkan?
du rör mina trådar
jag går mot bordet
min hand tar upp mobilen
mina fingrar skriver på matlistan ‘julskinka’.
Jag sitter och suckar
du lyfter upp min hand
du slår försiktigt mig
jag borde inte sjunka ner
du blev bara osynlig
och du kontrollerar mig
genom dina själstrådar,
mitt huvud nickar
jaha, du är glad!
dina trådar drar ett leende på min mun
Jag är i livets teater
du styr mig från din underbara dimension.
4/مقطع من بارات ليالي السبت

لأن الشتاء السويدي بدأ كالعادة أول شتاء في العالم، الاحباط ينتشر بسرعة و الأفكار الدرامية تقتحم الرأس بسهولة. قررنا أنا و أختي روز أن نبدد العتمة الطويلة في ليالي السبت، يجب أن نتخلص من شيء اسمه ‘كآبة الشتاء’، أن نحارب برودة القطب الشمالي باغلاق التلفاز و أخذ استراحة من مشاهدة يوميات بيانكا و أفلام الجريمة.. علينا زحزحة مؤخراتنا عن الصوفا و مغادرة بيوتنا.
بالفعل بدأنا خطتنا الجميلة يوم السبت، خرجنا لتناول العشاء في مطعم هندي في صوفو، منطقة الفاشن و الطلعات المجنونة في استكهولم. كانت الساعة السادسة و النصف، لم يكن ثمة حلوى على قائمة المطعم، فقررنا أن نذهب إلى مقهى أمريكي كلاسيكي، طلبنا قهوة و وافلز بكمية كبيرة من الكريمة و الشوكولاتة و الايس كريم و توت العليق. كانت طاولتنا محاذية لباب التواليت، لم نهتم للرائحة الكريهة التي كانت تخرج مع كل صفقة للباب، كانت هناك لوحة معلقة فوق الباب مكتوب عليها ‘ يا للروعة، أنا لا أبالي’.
كان الوقت ما يزال مبكرا، إنها ليلة السبت، و الفتيات يردن فقط المرح. لذلك ذهبنا إلى بار البومة. أوقفنا الحارس و طلب منا اظهار هوياتنا، ثم طلب منا دفع تذكرة دخول. أوكي، هل تردن شراء لوتو؟ سنعلن عن الفائز في الصباح. لا، لا. ثم نزلنا السلالم الحديدة إلى تحت الأرض، كان المكان يعطي احساسا بأنه كان كراج سيارات.. براميل البيرة و المواسير و الأنابيب تستقبل الناس عند زاوية السلم اللولبي الذي أصابني بالدوار. فكرت و أنا أطلب بيرة برلين ‘كيف سأصعد السلالم فيما بعد؟’.
أخذنا جولة سريعة حول البار، كان بوهيميا بشكل شاعري، صديقتي أحلام حتما ستحبه كثيرا إن حدث و زارتني يوما ما. صالة مخصصة للعبة شوفلبورد، صالة لرمي السهام، صالة لألعاب الكمبيوتر القديمة.. و هكذا.
جلسنا إلى طاولة صغيرة في غرفة المشروبات التي كانت تتوسطها طاولة تنس يلعب حولها مجموعة من الشبان مع حبيباتهم كما كان يبدو. كانت روز تجلس إلى جانبي و تشاركني التعليقات السخيفة على اللاعبين السكارى، كنا نطلق نكاتنا بلا رحمة على كل من هب و دب. نظرت إلى روز و قلت ‘أتمنى أن لا تنتهي الليلة بتقبيل بعضنا البعض’ و ضحكنا بصوت عال كأننا نملك البار.
فكرنا ‘لماذا لم نخطط لهذا من قبل؟ كان من الأفضل أن نسأل صديقاتنا و أصدقائنا المجيء معنا و اللهو معنا!، كيف سنلعب شوفلبورد وحدنا؟’. ذهبنا إلى الصالة و وقفنا نشاهد شابين يلعبان شوفلبورد، لاحظنا أحدهما، فقالت روز ‘نغش منكما قواعد اللعبة’. جاء الشاب و قال ‘سهلة، هل تريدان اللعب؟’. قلنا بلهفة ‘نعم نعم’. تحمس الشاب و عرض علينا الانضمام إلى طاولته. كوّنا فريقين، ذهبت روز مع فيليب و ذهبت أنا مع جاكوب. لم أحب اللعب مع جاكوب أبدا، كان جادا و يقفز كلما أخطأت ضرب الكرة بينما كان فيليب يشجع روز و يعد خساراتنا بسعادة. بعد انتهاء اللعبة غادرنا الصالة و ركض جاكوب ليطلب بيرة لنا جميعا، بدأ الشابين بالثرثرة و التساؤل عن حياة الأختين في استكهولم. رفعنا زجاجات البيرة بصحة ليلة السبت الحلوة، ثم اتفقنا أن ننتقل إلى بار آخر. اقترح جاكوب أن يأخذنا إلى بار عربي مليء بكلمة ‘حبيبي’. أوصيت روز بأن تهتم بي لأن توازني اختل قليلا، و السلم الحديدي اللولبي يخيفني، صعدنا الدرجات و خرجنا من باب البومة. كان الشارع المؤدي إلى بار حبيبي دافئا و صاخبا. أظهرنا هوياتنا إلا جاكوب لأن الحارس صديقه. نزلنا إلى الطابق الأرضي لأن حسب قول جاكوب ‘ينفخون البلالين هناك’. طلبنا أربع بلالين منفوخة و استنشقناها دفعة واحدة، كدنا نقع أرضا من الضحك، بعد ساعة من شرب البيرة و استنشاق البلالين قررنا الانتقال إلى بار يسمح لنا بالرقص.
كان فيليب يمشي بصعوبة بمساعدة صديقه جاكوب، كان ثملا إلى حد ما، يتكلم ببطء و يبوح بسعادته بهذا السبت الغير متوقع، توقفنا في منتصف الشارع الفرعي الفارغ للتأكد من موقع البار على خريطة جوجل، بدأ الصديقان يتحدثان مع بعضهما السويدية بصوت هامس، نظر إلينا جاكوب و اقترح بخجل ‘ما رأيكم أن نذهب إلى بيتي بدل البار؟ اشتريت قطة نرويجية قبل شهر، سوف تحبونها’. تناقشنا أنا و روز و قلنا ‘لا، ليس الليلة، يمكننا لقاء قطتك في أحد الأيام القادمة’. قال فيليب ‘حسنا، لنذهب الآن’. ظننا أنه يقصد البار، لكننا تفاجأنا بأننا نقف أمام باب بيت جاكوب. قلنا ‘أوكي، لم لا’. استقبلتنا القطة الصغيرة و صارت تشم أحذيتنا و تلاحق تحركات أقدامنا. ركض جاكوب بحماس إلى التلفاز و شغل الموسيقى على سبوتيفاي، تجولنا في شقته الفارهة في وسط صوفو و نحن نبدي اعجابنا و غيرتنا من جمالها و موقعها الجذاب.
وضع جاكوب كؤوس الشوت الصغيرة أمامنا و صب الفودكا الصينية الثمينة و هو يقول بفخر ‘اشتريتها قبل عشر سنوات من الصين’. قلت لروز بالعربية ‘آه إنه يفرغ القنينة الصينية و يملؤها بفودكا و يعيد كذبته لزواره في كل مرة يقدمها لهم’. شهقنا شهقة مزيفة و شربنا الفودكا. رمى فيليب نفسه بيني و بين روز، بينما استلقى جاكوب على أريكة صفراء. قلت لفيليب ‘يا له من ترف أن تجلس بين فتاتين عربيتين’. ضحك و التفت إلى صديقه ‘لنحتفل؟’. دلف جاكوب إلى أحد الغرف و عاد بصندوق صغير، أخرج سيجارة و أشعلها و أخد نفسا عميقا ثم مررها لي، كانت السيجارة تتنقل من يد ليد و نحن نثرثر بلا توقف…
Ett brev från Peter till Bullen
Det började med en libanesisk poet och slutade med Bullen
Jag jobbar med översättning, men oftast med facklitteratur. Alltifrån stålplåt via turbiner, elektroniska kretskort och hjärt-lung-maskiner till insulinsprutor. Typ.
Mest av ekonomiska skäl. Jag gillar att översätta skönlitteratur och lyrik också fast det är tyvärr undermåligt betalt.
Sen kan det hända saker. Jag råkade läsa en libanesisk författare/poet, Joumana Haddad, och gillade henne. Jag fick kontakt och sen bad hon om hjälp när hon blev inbjuden till Stockholms Poesifestival. Hon hamnade i tidsnöd med sitt bidrag och jag översatte det – en uppläsning hon gjorde med Marika Lagercrantz.
I och med den här vänskapen och genom Facebook dök det upp en ung poetissa från Gaza, Kawther, som ville i) lära sig bättre engelska, och ii) få en möjlighet att lämna detta jättefängelse som Gaza verkligen är.
Jag erbjöd henne denna möjlighet och vi kämpade för att uppnå det.
Efter att hon till slut varit på visabesök och vi bestämde oss för att fortsätta försöka få hit henne så blev det en lång resa, både administrativt och fysiskt där hon evakuerades från Gaza via brinnande krig och dök upp på Arlanda den 22 juli 2014. Det är här historien om Bullen och min växande relation till katter börjar.
Bullen är hennes fel.
Uppväxt som hon var bland katter och i behov av mer sällskap att hon väl lyckats förankra idén.
Uppväxt som jag var med både katt och stor hund, kände jag mig mer som hundmänniska. Men kunde kanske acceptera katt. Jag tyckte dock att vi bodde för trångt för att ha djur i innerstan.
Så dök då min kompis Uffe upp med ett nödrop. Uffe bor på landet och hade ett katthona som vandrade fritt genom en kattlucka i ytterdörren. Hon åt preventivmedel. Detta till trots dök hon upp en regnig morgon genom kattluckan med tre små dyngsura kattungar. Den 25 oktober 2016. Möjligt att det hade fötts flera ute, men de var dem som dök upp. Uffe bad om hjälp och vi kunde inte säga nej. Vi åkte ut några dagar senare för att tinga någon. Då visste vi inte vare sig karaktär eller kön. Det valdes på instinkt och det blev Bullen. Denne Bullen, mitt hjärta, mitt allt.
Ibland kan livet förändras av en liten rackare. Och man kan ha tur i valet av en liten kattunge.
Oturligt nog var jag tvungen att amputera benet i mars 2018. Det blev början på en stillasittande period och ”confined to my flat”. Under den här inledande perioden växte ett behov av Bullens sällskap, och konstigt nog kändes det som han märkte det. Han blev om möjligt ännu mer social och sen har vi vuxit tillsammans. En underbar livskamrat som jag vill tacka Kawther för, att hon insisterade på att ha katt, att jag själv oväntat blev kattmänniska, och att Bullen är så fantastisk som han är.
Jag känner mig lycklig.
Skyldigheter
Jag är skyldig dig livet
du är skyldig mitt liv en smidig död.
Nu när du förvandlades till aska
är jag skyldig jorden ditt nya hem.
Även är jag skyldig dig sorg
du är skyldig min sorg en lycklig odödlighet.
vissa människor dör lite
när de förlorar hoppet
och bor ensamma
medan du dog mycket
när du hittade kärleken
och jag är skyldig dig kärlek.
En fet ängel
Saknar människor i himmelen
de andra som är på jorden?
Finns där skogar
och kantareller?
Jag är lite orolig för dig
har du smör och toast
gör du dina favoritmackor?
Kommer du ihåg hur man kan använda sina fötter
eller flyger du bara?
Varje gång passerar tåget förbi Skanstullsbron
ser jag dig flyga över sjön som en fet ängel
du tittar på mig och ler ..
skrattar människor i himmelen
eller ler de bara …
Du har nog glömt smärtan
glömt livet
glömt mig
men inte våra dagar i köket
när allt var stökigt och skönt.
Gigantiska Fötter
Mina minnen gjordes från ditt liv
och ditt liv var mitt
Jag fick din mat, dina pengar,
ditt hem, dina kläder,
dina favoritplatser,
ditt språk, din nationalitet,
dina händer, dina ögon, dina vänner,
din lycka, din sorg,
din kärlek
ditt allt
men inte dina fötter
de var gigantiska
de behövde en större mark.